amandaa

Var på stadsmissionen med min far och köpte en fin gratängform så jag funderar på en potatisgratäng eller liknande. Med tanke på det borde jag nog lägga in potatisen och det andra i kylen!

   Det är SÅ härligt att vakna vid fem när man sovit fem timmar och inte kunna somna om. Fast nu börjar jag bli trött igen, jag hoppas kunna somna om snart. Det är kanske flytten som gör att jag inte kan sova så bra? Jag är lite nervös, fast jag packade massa igår så det ser lite ljusare ut. Jag har varit ite stressad över det här med att packa ner allt. Eller jag ÄR nervös över det. Men jag verkar ha flyttlådor så det räcker och jag har inte så mycket prylar egentligen har jag märkt nu.
   För alla som inte vet så ska jag flytta till min alldeles första egna lägenhet på fredag. Förstahand och allt. Det känns helt otroligt.
   Nu ska jag lyssna lite mer på kära Peter Jöback och försöka somna om någon gång snart. Annars får jag väl gå upp och åka till Ica och köpa frukost eller något. De öppnar vid åtta. Fast min kropp är ganska trött. Jag borde tvinga mig sjäv att ligga kvar i sängen till i alla fall tio. Jag är inte så bra på att tvinga mig själv till saker, men jag får väl försöka lite extra idag. Det kommer bli en lång dag. Måste fixa present till min mor, hon fyller år och ska dit på fika ikväll. Och sen är det lite andra saker jag måste se till att fixa. Iofs har jag till fredag på mig, men det kan vara trevligt att ha lite gjort i alla fall så man kan koncentrera sig på packandet.

   Sådärja! Nu har man vomerat hela morgonen, har världens huvudvärk och känner sig inte alls lika nöjd över gårdagens prestation att vara social och dricka öl.
   Nu ska man bara vänta på att värktabletterna kickar in, sen kanske man kan få lite sömn innan det blir jobb inatt. Usch för det och usch för mig.

   Jag skriver vädligt ofta (när jag väl skriver) att "nu har det varit dåligt ett tag" har jag märkt. Det är som en liten ursäkt eller ja, förklaringen till att det inte har blivit något skriva på ett tag. Det bara låter så hemskt, som att jag är låg hela tiden när jag faktiskt inte är det. Jag vet inte riktigt varför jag känner att jag måste förklara detta, men nu är det som det är.
   Jag har lyckats sova två timmar, vaknade vid åtta. Ska jobba inatt, men tanken var att sova och sen kunna vara vaken lite på eftermiddagen. Bara för att jag vaknade kommer jag ha så svårt att gå upp då. Jag är inte den som kan somna om hur som helst.
   Har varit hemma från jobbet två dagar med i feber. Det här med nattjobb tar lite kål på mig. Jag måste prata med chefen när han kommer tillbaka att de måste tänka lite mer när de lägger scheman. Man kan INTE sätta 184 timmar natt på en människa, det går inte. Det enda jag är rädd för är väl att de ska korta ner för mycket på min tid. Ibland gör de så, helt plötsligt har man bara fyra dagars jobb. Det är hemskt varje månad när nya schemat kommer ut. Så jävla nervöst.
   Jag står på 193dje reservplatsen på socionomlinjen på GU. Det känns lite hopplöst. Men nu insåg jag i alla fall hur gärna jag vill börja studera. Så det var något bra som kom ur det i alla fall. Men kommer jag inte in blir det ett halvår till med McD och jobbsökande och trötthet. Jag är inte så pepp.

   En av katterna har bajsat i robis skor, i båda! Jag tyckte detta var mycket underhållande. Det tyckte inte han. Men jag tycker han är värd det. Han tar ju inte hand om dem, och har aldrig gjort sen vi skaffade dem. Och så har det varit så jobbigt för mig här hemma. Tack!
   Annars mår jag inte så bra. Jag vet inte om det är för att jag sänkt min dos på tabletterna ytterligare eller om det är för att jag bor som jag gör. Jag vill helst inte höja dosen igen. Jag har ändå kommit en bit på vägen nu... Det blir antagligen bättre när jag fyttar. 28 augusti. Men blir det inte det så vet jag att det är tabletterna. Iofs mår jag inte så jättedåligt, det är mest lite extra ångest ibland. Lite extra panik. Och lite melankoli, men det är inte så farligt. Inte som det var förut.
   Jag borde duscha. Och det ska jag göra. Lite senare, för det är inte så populärt att ta en långdusch kl halv fyra på natten har jag hört. Och jag vill ha en lång.

   Bob sa hej idag, ni minns väl honom? Några gör nog det i alla fall... Alltid samma sak. Fast något drar mig till honom, men det brukar försvinna när vi väl träffas. Haha.

Bob
11.18
hyra film! retro.

Amanda
11.19
jag tycker om det. fast jag brukar hyra i videobutiken, nu fick vi hyra på statoil för han jag delar med var helt besatt av tanken att hyra en film...

Bob
11.19
aight...

Amanda
11.19
nu råkade jag peta mig i ögat, lyckat...
vad ska du hitta på idag?

Bob
11.19
vet ej.

Amanda
11.20
låter som en spännande dag.

Bob
11.20
oerhört. gör mig sällskap vettja.

Amanda
11.21
bor du fortfarande vid ******?

Bb
11.21
jepp

Amanda
11.22
okey
vad är dina intentioner med den inviten då?

Bob
11.23
well... vad vill du att de ska vara?

Amanda
11.24
jag frågade vad de var, var inte så feg och svara med en fråga.

Bob
11.25
ok then. jag vill knulla.

Amanda
11.25
okej. tack.

Bob
11.26
haha. tack? vill du knulla?

Amanda
11.26
haha nej, för att du svarade ärligt.
nog för att jag kunde ana det.

Bob
11.26
tja, det brukar ju vara vad vi gör.. haha.

Amanda
11.27
men nej, jag får alltid för mig att jag vill ligga med dig, men egentligen ger det mig inte så mycket. förutom att du är trevlig med. jag behöver någon mer hårdhänt har jag insett mer och mer. så jag passar nog.

Robin Olsson
11.28
aight

Amanda
11.28
:)

   Det är roligt att Robins (han jag delar lägenhet med) mamma ringer mig och frågar om jag vet vart Robin är eftersom hon är så orolig. Hon hade inte fått tag på han på två dagar eller vad det var. Mina föräldrar brukar inte bli så oroliga efter två dagar. Iofs kunde man inte nå hans mobil så jag kan väl förstå att hon är lite orolig ändå. Det är ju Robin vi talar om, då vet man aldrig. Mina föräldrar känner sig nog lite mer säkra på att jag kan ta hand om mig själv. Och jag tycker inte det är något fel att Robins föräldrar tvivlar på hans förmåga där. Men sen verkar de lite väl överbeskyddande med. Hur ska han lyckas lära sig hur det är att bli "vuxen" om han inte får försöka?
   Sen är jag orolig för Patrik, försökte ringa honom massa igår men inget svar! Får väl försöka på andra sätt istället.

   Det är jävligt underhållande att jag är vaken 24 timmar och sen sover 12. Det ör inte första gången det händer nu på alldeles för kort tid. Varför vill min kropp inte sova? Eller kroppen skulle säkert kunna ge sig, men det är hjärnan. Den klarar inte av att slappna av förrän den blivit het utmattad. Jag blir trött av att inte vara trött.
   Nu har jag organiserat alla tabletter jag ska ta i den där lilla asken som jag köpa på apoteket. Senildosan som den så fint kan kallas. Jag behövde rycka upp mig. Och det är ett sätt.
   Jag måste nog leka lite med katten nu för hon beter sig helt vrickat. Antagligen lite uttråkad. Stackarn. Klart när jag sover så mycket.
   Sen ligger det en snubbe och sover i vardagsrummet, en av Robins vänner. Jag visste att han skulle vara här nu, men lite stör det mig. Jag vill titta på TV! Det är bästa sysselsättningen på morgonen när det ändå inte finns något annat att göra. Robin har åkt til jobbet på något möta och jag har aldrig träffat människan i vardagsrummet förut. Tur att jag inte har social fobi.

   Jag bara känner att jag måste berätta det här. Jag lade mig i sängen med datorn i knäet. Då hoppar först den ena katten upp och ska lägga sig på mitt bröst. Precis sådär fint framför tangenterna. Nu vet jag inte hur hon ligger, hon hänger halvt ner från mig med huvudet på min arm. Det kvittar hur jag rör mig, hon reagerar inte alls. Sen den andra katten, han skulle promt under mitt täcke. Så nu ligger han där, mellan mina ben och tvättar sig själv och råkar ibland slicka mig på låret. En bild hade varit guld värt just nu, men med en katt på mig och en under mig och en dator i knäet så kan jag inte riktigt komma loss.

   Det doftar nybakta bullar i hela mitt rum. Så går det när man bor nära Pågen. Jag orkar inte berätta något annat just nu. Lägger upp lite foton och njuter av bulldoften och natten.

   Det är helt galet så konstig man blir i huvudet efter att ha jobbar natt i mer än en månad. Nu har jag varit ledig sen i måndags. Och hela måndagen sov jag bort. Verkligen HELA måndagen! Sen så har jag lyckats vakna tidigt på morgonen. Men jag har helt glömt bort vad man gör såhär tidigt på morgonen. Nu är det inte så tidigt längre, men när jag reste mig ur sängen för två timmar sedan så var jag helt borta. Det är så tråkigt. Det finns inget att göra. Speciellt när man inte har några planer för dagen. I ren desperation gick jag til ICA och köpte mjölk, bananer och bakpulver. Ställde mig och bakade scones (vilka blev lite misslyckade, men det är väl ansträngningen som räknas!), gjorde kaffe och dukade fram frukost framför tvn. Jag köpte en dagstidning med som jag sog upp och började läsa samtidigt som jag åt mina scones och drack mitt kaffe.
   Jag känner mig för vuxen just nu. Förr fanns det alltid något att göra. Det enda jag skulle kunna göra nu är väl att städa. Vilket det säkert blir snart med. Kanske ska till systemet med ifall det blir någon sorts utgång ikväll. Var något nytt ställe som skulle öppna, något indieställe. Vi får se. Det känns iofs ganska vuxet med, att planera in att åka till systemet. Dock känner jag att vuxenpoängen sjunker om jag går ut vilket känns bra!
   Jag vet inte hur jag ska göra med kursen jag tänkte läsa i sommar. Det känns som att det är så himans mycket kurslitteratur man måste köpa för bara en åtteveckorskurs. Det känns lite segt då min ekonomi inte är den bästa just nu. Vi får se, jag ska tänka på det idag.
   Nu ska jag nysa klart och läsa lite mer i min tidning. Och titta på MTV, för det är INTE vuxet!

   Ja, det är skönt att jobba för då är det okej att vara lite trött. Men det känns inte så bra att jobba då man inte har tid för att vara lite trött.
   Idag har jag i stort sett bara gått upp och sprungit runt och ska snart gå ner till bussen. Huvudvärk och orkeslöshet, men vafan. Jävla nattarbetande.
   Men imorgon... DÅ SKA JAG TATUERA MIG!

   Nu har det varit ganska dåligt med mig ett bra tag. Men lite händelser fick mig att inse att jag inte kan hålla på såhär. Så nu har jag ordnat upp lite och är påväg igen! Det känns bra.
   Något annat som inte känns så illa heller är min löneförhöjning! Jag visste att jag skulle få en nu när jag fyllt år och så, men jag trodde inte det skulle bli så mycket som det blev! Äntligen tjänar jag mer än 100 kr/h. Nu känns det lite mer motiverande att ta sig tillbaka till jobbet i helgen. Mitt liv blev helt plötsligt lite lättare att leva.

   Ni vet, det finns smaker eller dofter som man förknippar med andra saker. Och när man känner dessa smaker eler dofter så rycker det till lite i kroppen. Jag kände en sådan nu på balkongen. Det var doften av kyla och blött gräs och cigarettrök. Känslan jag fick i kroppen gav mig nästan tårar i ögonen. Dock förknippar jag det inte med något dåligt, det vet jag, men det var så längsedan. Det var skogen och tysnad och kärlek. Jag kom på andra saker som ger mig bra känslor. En tvål från Eldorado, "Milk" tror jag den heter, dock vet jag inte vad det är som har hänt i sammanband med doften från den, men jag blir så varm i kroppen. Sen är det Ett te från Willys egna märke. "Te gamla söder". Det påminner mig om en tid för längsedan. Och ett äckligt snabbkaffe, det dricker jag iband bara för känslan.
   Jag älskar känslor.

   Det här är fjärde dagen i rad som jag förtär alkoholhaltiga drycker. Releasefest i fredags, sen blev det lite folköl på lördagen framför tvn, sen lite igår med och nu idag! Idag blir det lite vin med. Jag tycker om känslan av småberusning. Men jag borde antagligen inte dricka. Jag mår inget vidare egentligen. Men sen är det folköl och inte starksprit. Det är inte så att jag tror jag är på vägen till något beroende, det är bara så mys nu när det börjar bli varmt ute. Och så har jag varit ledig och så är det helg.
   Robin har över lite vänner idag så jag tänkte mysa med dem. Skulle träffat Patrik i stan på kaffe men jag har ingen vidare lust med det faktiskt. Inte stan. Det kändes jobbigt. Just idag kändes det bättre att vara hemma. Fast jag saknar honom.

   Ingen vet nog just nu vad det är som händer med mig eller mitt liv, förutom jag. Jag orkar inte berätta. Jag orkar inte gråta. Jag orkar varken tänka eller känna. Men jag är på gränsen till allt...

   Jag är småfull på en måndagsnatt. Jafg vet inte, lite fel känns det, men lite, eller mycket, så bryr jag mig inte. Jag försöker känna något så desperat. Dock gick det inte såhär heller. Jag berättade lite på John på jobbet hur jag mådde, sen dess har han varit ett otroligt stöd för mig där. Men det kan inte fortsätta såhär. Vad ska jag göra för att känna?