The age of rockets

Vad hände egentligen? Det fanns så mycket liv i mig och nu känns det som att jag inte kan röra benen.

Look at my hand shaking

Idag gav jag upp och nu är jag i en annan värld.
Det är så att jag bara skulle kunna släppa allt och gå ner mig helt. Försvinna bort i mig själv. Det vore så skönt. Men då förlorar jag allt det jag har just nu och allt det jag åstadkommit de senaste åren. Är det verkligen värt det?

Love, oh love

Jag fick för mig att åka till Stockholm och så gjorde jag det på riktigt med. Så nu sitter jag här i en liten stockholmsförort, vaken alldeles för tidigt för att vara på semester och tittar på tv. Evis, som jag bor hos, har åkt till jobbet och jag ska inte in till stan förrän vid 12 då jag ska möta henne och min mor som också är i storstan. Hon har varit på konferens så jag sov själv hos Evis inatt. Men idag ska vi ta med henne hit med.
Jag börjar bli lite rastlös, vad gör man om morgonen liksom? Försöker underhålla mig med tv-tittande, men det är inte min starka sida. Skulle kunna plugga lite men... Nej.

I'm not saying I'm sorry

Dricka kaffe och duscha samtidigt, det är något det! Fast jag har inte lyckats vakna för det... Ska bege mig till jobbet om drygt två timmar. Vi kommer bli så rövknullade inatt kan jag säga. Det är lönehelg, pink spelar i stan och det är slutsålt plus att det är gothia cup! Och ja, det är sju obokade nattider... Så det är väl dags att vakna till liv snart så man är någorlunda pigg inatt. För någon halvvaken dvala fungerar nog inte idag. Nej, men det går alltid på något sätt, man får bara göra sitt bästa så går det.
För övrigt är jag mest irriterad och arg och så blir jag irriterad och arg på mig själv för att jag är irriterad och arg. En fin ond cirkel.

Let's go all night, baby

Jo, jag fick DN igen imorse...

Försökte fixa nya vänner på kvartsrasten

Jag är så rädd för att vakna upp om 20 år i ett sovrum inrett i blommster-tema med 50 kilos övervikt och en man jag inte vet vem han är längre. Och jag är så rädd för att jag skulle ta på mig bekväma vandringssandaler, kapribyxor med resår i midjan och en gigantisk t-shirt för att sen gå ner till lokala ica och köpa fika. Sen göra kaffe, men bara lite för koffein det är ju inte nyttigt, för att sen parkera mitt feta arsle i soffan och titta på tv.

Let's go to Las Vegas!

Nu var det ett bra jävla tag sedan jag skrev något. Vad är det som jag har gjort? Jobbat ihjäl mig och umgåtts med idioter. Men även vart på fin resa till Norrköping med studentfirande och lite för mycket alkohol. Men det gick bra, jag lever ju!
Sommar är lika med högsässong inom restaurangbranschen så det kommer bli en hel del jobbande nu ett tag till. Jag trivs dock väldigt bra med att jobba sommarn och ha ledig sen till hösten. Jag uppskattar det vädret lite mer. Dessutom blir man så seg då så då är det skönare att vara hemma.
Det finns en massa mer som jag kan berätta men vissa saker känns lite hemliga just nu så jag tar det senare!

Ta det lugnt med mig

Ge mig regn regn massa regn, då blir jag lycklig! Jag ska jobba i natt så jag bryr mig inte så mycket om vädret. Är vaken nu för att jag måste ringa till psykiatrin för att prata lite? Förhoppningsvis får jag prata där istället, jag tycker inte om att prata med okända människor på telefon om mina problem. Och så kanske jag inte ens får komma dit. Då kommer det kännas som ett svek. Jaja, vi får hoppas det går bra!
Jo, jag har ÄNTLIGEN löst mitt DN problem! Har pratat med grannarna och de har tydligen också ringt, tre gånger, så tillsammans har vi ringt fem gånger, så igår tröttnade jag och satte upp den här fina lappen på dörren:

Så jävla fint att det ska krävas så mycket för att någon ska kunna lägga en tidning rätt, haha. Nej, nu är det tre minuter kvar tills jag kan ringa de där psykologasen och så jag får väl börja avsluta det här. Min gröt har nog svalnat lite med. Mums.


Var är din ammunition

Jag har tid över och har en dålig dag. Jag hatar att ha tid över på dåliga dagar. 21-06 i natt, det blir nog trevligt. Förhoppningsvis blir det en lugn natt. Nej, jag har faktiskt inte så mycket mer att säga... förutom att jag FORTFARANDE FÅR DN! Nu ska jag borsta tänderna och bege mig. Ringa patrik ska jag göra med.

Good watersupply


Sometimes I still need you

Varför är jag vaken nu? Ja, det kan man fråga sig. Kan det vara min hosta som jag tror försöker ta livet av mig? Eller oviljan att sova? Eller ilskan jag har mot DN:s tidningsbud som gett mig deras tidingning i en vecka nu fastän det är min granne som ska ha den? Och att jag kände att jag var tvungen att vara vaken till klockan sju så jag kunde ringa DN och skälla lite på dem? Jag har till och med satt upp en lapp! Men den går tydligen inte att läsa... Men hon verkade förstå min frustration på kundservice och skulle GENAST meddela tidningsbudet detta, haha. Det påminner om gången jag fick arga meddelande från brevbäraren på min post när jag bodde i Frölunda...
Nu kan man tycka att jag borde prata med mina grannar om det här så de kanske kan sätta upp en DN dekal eller ringa dem själva? Men de vägrar öppna dörren när jag ringer på, så det är inte så lätt. De är lite skygga av sig, varför vet jag inte. Det är en äldre man och en kvinna. Kvinnan vet jag inget om för jag har aldrig sett henne, men han är lite speciell. Inget illa åt honom, verkligen inte, han är så trevlig så, men de verkar inte vilja prata med någon.
Nu när jag ändå är vaken kan jag lika gärna ta mig i kragen och ringa till läkarn så jag kan få ett nytt recept på mina piller vad de nu heter... Flouxoetin? Äh, jag minns inte just nu. Jag har bara kvar för idag... Alltid ska jag vara ute i sista sekunden, det är underbart. Telefontiden hos läkarn är inte förrän klockan åtta så jag har nu 40 minuter på mig att göra något annat. Kan förbereda mig för ännu en telefonkö. Jag tror att telefonkö är till för att folk ska ta livet av sig eller inte orka. Eller åh! Den där gången jag ringde akutpsyk mitt i natten och jag får en röst som säger något i stil med: "Hej! Just nu kan vi inte ta ditt samtal, du kan ringa sjukvårdsupplysningen eller försöka igen lite senare" Haha, ja, ska jag ringa sjukvårdsupplysningen och säga: "Hej, jag bara gråter och känner för att ta livet av mig just nu, vad borde jag göra?" MER PENGAR TILL PSYKVÅRDEN! Inte för att jag tror att alla är i desperat behov av det, men jag är så trött på allt man måste gå igenom bara för att få prata med någon. Och alla gånger det blir FEL. Hade jag fått rätt hjälp från början när jag var 16 så kanske det hade varit annorlunda för mig idag? Jag är så förbannad på den där kuratorn som inte skickade mig vidare, och den där läkaren som kollade mina sår och sa: "Ja... Men det här var väl inte så farligt...?" Åh. Lätt att få psykisk vård när de som jobbar med det verkar vara psykiskt skadade själva.

I'm sorry for blameing you

Nu har det hänt igen! Fast på ett annat sätt... Fick en kommentar om det jag skrev senast. Visst, hon läste väl "dikten" och visst man kan väl tycka att den är fin... Men resten har hon nog inte läst eftersom hon undrar vad jag gjorde på påsklovet. Om man nu läser min blogg så tror jag det framgår i alla fall lite att jag inte har påsklov. Och varför undrar en helt okönd person vad jag gjorde på påsklovet? Egentigen... Hon kanske bara ville vara trevlig? Jag dömer folk så lätt. Men det gör jag med vilje iofs. Men jag kan alltid ändra mig.
Har varit sjuk nu några dagar, men det känns nu som att det börjar ordna upp sig. Det känns skönt. Fast det är en hel del slem kvar som måste ut. Så fräsch att prata om, jag vet. Något fräscht jag ska göra nu är i alla fall att ta mig en dusch. Det behövs och ska bi så skönt. Undra om man ska dra till med en liten fotmassage med... Det tycker jag att jag är värd.

What was cloudy now is clear

varje dag vaknar jag upp
med en tanke i mitt huvud
varje dag gör jag ett val

det kvittar om det regnar
om det är solsken
om det är kallt
varmt
hett
kyligt
vår
sommar
vinter
höst

varje dag vaknar jag upp
med en tanke i mitt huvud
varje dag gör jag ett val

när jag berättar om det
brukar det mest
göra alla upprörda
arga
ledsna
irriterade

men förstår ni inte
att jag har valt
att just idag
fortsätta leva

det är inte sorgligt
det är inget man ska tycka synd om någon för
man ska inte bli arg
nej, kan ni inte bara säga:

vad fint att du är här idag med

för det ger mer motivation till att
välja samma sak
nästa dag
med

I've come to listening

När jag kom hem imorse från jobbet såg jag någon som stod vid modulerna där man slänger soppor och slängde i kartonger! Det är knappt tio meter att gå till återvinningstationen! Ska man ändå anstränga sig och gå ut med kartongerna kan man la se till att slänga dem på rätt ställe. Jisses. Samma sak är det när det står en massa återvinnig vid samma moduler. Åh. Hur svårt är det?
Imorgon fyller jag år. Det kommer hit en massa folk, eller ja, vänner och föräldrar och vänners föräldrar. Jag ska jobba inatt med och insåg att jag kommer inte ha tid att baka någon tårta eller kakor och allt lär väl vara stängt imorgon så jag ringde min far och mor och frågade om de kunde rädda mig. Så pappa och hans familj ska baka tårta och mamma skulle köpa kakor och cola. Någon fest blir det inte, inte som innehåller alkohol på något sätt i alla fall för jag har nu bestämt mig för att inte dricka på minst en månad. Jag har inte problem med alkoholen, utan kanske problem med att jag blir så tanklös. Och det är jag redan innan jag dricker, haha. Så.
Nu borde jag egentligen ta och laga mig någon form av mat, men jag är så oinspirerad och har ingen lust att jag vet att jag bara kommer sitta och stirra i två timmar till innan jag ska gå till vagnen.

..

Det var pillerdags precis och jag passade på att slänga i mig en mitt val vegetarian och en d-vitamin. Kanske borde ta mig att glas c-vitamin med? Nej, jag vet att man inte kan kompensera mat med tabletter, men det vore så skönt om man kunde så ibland kan man väl få inbillia sig det tycker jag.

När regnet är över...

 

 


You and me alone

Jag älskar kommentarerna jag får om en "fin blogg", det är alltid på de värsta inläggen med, som på det innan det här. Man märker att folk inte läser och sen verkar de förvänta sig att jag ska läsa deras? Haha. Dream on.
Idag började min dag kl 06:00. Då vaknade jag av att ha haft en massa mardrömmar och nu har jag ingen lust att gå och lägga mig igen trots att jag borde då jag ska jobba ikväll/natt. Jag har suttit i köket de senaste fyra timmarna och gjort vuxengrejer som att anmäla autogiro och suttit i telefonkö. Har fått i mig en del kaffe med, vattnat växten i fönstret och diskat lite. Min plan är att diska klart och ta en dusch. Och rycka upp mig lite med, men det känns nästan lite för mycket begärt med tanke på allt annat.
jag hoppas att imorgon blir en bättre dag, annars längtar jag mest till måndag.

Han är mr cool

Nu gav jag upp. Har kämpat med den här ångesten och paniken i snart två dygn. När jag nyss låg i sängen och trodde jag att inte längre kunde använda mina ben, ja, då gav jag upp. Tog en stesolid. Att bara slippa känna ska bli så skönt.

Innan du glömmer mig

Ja, men var dum i huvudet då, som att jag bryr mig! Jag orkar inte mer. Eller jo, det gör jag visst det. Jag kan, jag vill, jag orkar. Det är så man ska tänka i alla fall, det vet jag. Känner mig som två olika personer, eller en person med två personligheter. Eller, nej, så vill jag inteeller uttycka det. Jag är nog bara lite kluven i mig själv. Det har jag iofs varit så länge jag kan minnas. Jag vet och jag vet. Rätt är fel och fel är rätt och allt blir galet. Men aldrig utåt. Nej. Eller, det är sällan i alla fall.
Jag är så trött, men får inte gå och lägga mig förrän tidigast kl 03. Gör jag det kommer jag vakna för tidigt för att orka jobba hela natten imorgon och så blir min sömn och morgonrutin förstörd och jag känner inte för det. Hur trött jag än är just nu så känner jag inte för det.
Varit en fin dag idag i alla fall. Träffade mitt ragg från lördagens kalasfulla utgång och vi hade det trevligt. Upptäckte att vi har ganska lika humor. Men om det är något mer vet jag inte, jag vet bara att jag trivs bra i hans sällskap.
Egentligen skulle jag skriva en massa mer, men nu har jag en katt liggandes på magen som vägrar flytta på sig så jag ska lyssa på Simon Norrsveden och försöka att inte somna. Iofs, med kattklor i bröstet är det inte så lätt att slumra till allt för djupt.

Suicide is painless

"Det där var den sista jordnötsrutan, älskling" säger han efter ett misslyckat försöka att sträcka över den till henne och tappat den på bussgolvet
"Nej... var det..." säger hon lite besviket
"Ja, nästan i alla fall" säger han medans han tar upp handen ur påsen och stoppar glupskt in en jordnötsruta i munnen

Jag älskar att åka buss.

Det är inte lätt att verka manlig

Jag försöker så mycket, men det käns inte som att jag kommer någonstans. Eller försöker jag inte tillräckligt?
Idag känner jag mig så ensam. Ska till jobbet snart, tog på mig en fin klänning och en sjal som inte alls matchar, men det käns inte så viktigt. För jag tycker om båda sakerna och det är det som betyder något. Dessutom kommer ingen se mig ändå, vinterjacka, jobbkläder, vinterjacka och så är det mörkt ute. Jag klär upp mig för mig själv och det är alltid en bra sak.
Det ska bli så skönt när jag väl är på jobbet. Ska bli så skönt att få jobba och inte tänka.

Tidigare inlägg