amandaa

Som min filosofilärare sa så kommer man på jävligt bra saker när man är full. Fast det gäller att man kommer ihåg det man kommer på så man kan tänka över det och se om det är något att ha. Det här var det.

Mitt bittra, dryga och sarkastiska är bara en fasad. En fasad för att ingen ska få komma mig nära. Egentligen är jag ledsen och sårad och vill bara bli tröstad, men jag känner inte riktigt att jag har någon jag kan söka tröst hos. Eller jo, det finns någon eller några, men jag skulle vilja kunna göra det hos mina föräldrar. Jag vill så gärna kunna dela med mig av mer saker till dem, jag vill så gärna att de ska ge mig en kram och säga att det blir bra.
Jag skulle nog kunna få det där från min far, men det känns inte riktigt helt bra att lita på honom igen. Det är alldeles för riskabelt för man vet ju aldrig om han skulle ta och försvinna igen. Jag skulle inte klara av ett svek till därför går mitt psyke till försvar.

Fick sms av David förut med. Ett himla förlåt-sms. Det gjorde mig nöjd men också lite trött på det hela. Jisses, det var bara en misslyckad fredag. Jag ska väl komma på något bra att skriva tillbaka tänkte jag, eller är det kanske bäst att inte skriva något alls? Ah, jag måste sluta fundera så jävla mycket! Och sluta överväga så himla många olika alternativ, bara göra det som känns rätt! Fast jag har väl problem med att vara alldeles för impulsiv.

Allt är så fel.

Är hemma hos min mor just nu. Hon är dock inte hemma, jag tror hon är i Småland. Jo, det är hon. Jag var hemma hos Willysmannen igår. Man ska aldig, ALDRIG, när man blir erbjuden att sova i någons säng lägga sig där. Om man inte bara är jävligt bra vänner. Jag har väl vetat detta länge men...

Misslyckad kväll på stan idag. Verkligen helt totalt misslyckad. Förutom att David fick bad feelings för allt då. Det kändes ganska lyckat av någon anledning. Eller, inte lyckat kanske, men det kändes som att det var okej att han fick det. Jag tycker verkligen han ska ha det. Han ska känna hur fel allt blev.
Jag distanserar mig gärna från människor jag gärna vill lära känna väl har jag kommit på. Jag är dryg, sarkastisk, nästan överdrivet sarkastisk. Jag försöker låta snäll fast de flesta förstår att det inte är så uppriktigt. Eller egentligen så är det uppriktigt för jag är jävligt snäll, men vissa snälla saker vill jag inte mena. Jag orkar bara inte gå och vara upprörd över skitsaker.

Jag vet inte om sättet jag är på är bra eller dåligt. Jag kanske borde ändra något? Det är det att jag varit så jävla snäll hela mitt liv och det har gett mig så himla lite. Jag tror att jag gjort en revolt mot all den där snällheten och godheten och börjat bete mig som en dryg jävla unge. Nej, inte unge, person. Jag svär ovanligt mycket, jag låter ingen komma nära och jag litar i stort sett inte på någon. Sen när det kommer till sex och kärlek så har jag fått en så skev syn på det hela. Just nu känns sex-delen mest relevant att ta upp. Jag har sex, utan anleding (eller finns det anledning till sex?), utan tanke på något eller någon, utan tanke på mig själv. Jag tror det kan ha något med att jag tänder på tanken att bli utnyttjad att jag låter mig uttnyttjas på riktigt. Men är det så vettigt, i det långa loppet? Jag vet inte, men det kommer ju bli en trevlig överraskning.

De senaste veckorna har det varit mycket förvirring och resande för min del. Nu är jag hemma igen efter tre dagar i Stockholm. Min mor ville fira sin födelsedag där uppe med en av hennes vänner och våran nyfunna del av släkten. Mest en morbror och morbrorns mor. Överklassare var de. Sommarställe, matsalar, gästrum större än mitt rum, Lidingö och "det finns bara kakor i förpackningar, det är ju inget vidare". Men jag ska nog försöka lära känna min morbror lite bättre. Han verkar verkligen vilja lära känna hans fars familj så jag tycker jag kan unna honom min bekantskap, haha. Nej, jag vet inte varför, men det kändes som att jag väldigt gärna vill lära känna honom. Jag är ju erbjuden att bo hos honom och hans sambo på Lidingö när jag besöker Stockholm så. Och deras gästrum (ja, de har ett GÄSTRUM en gigantisk MATSAL och GOLVVÄRME!) var så fint och stort så varför inte. Det kan nog bli intressant.

Jag känner att jag inte mår bra just nu. Så nu ska jag vara hemma ett tag. Fokusera lite mer på mitt fotande och skrivande tänkte jag, när jag inte behöver vara på jobbet då.

Patrik åkte ut på tågluff idag med. Jag kommer sakna honom.

Obalans i kropp och själ. Det är inte härligt må jag säga. Men livet är bra, fast livet är ändå ganska skit just nu. Eller, det är nog bara jag som inte riktigt har koll på saker och ting med mig själv. Jag orkar inte riktigt ha det såhär. Iofs så måste man acceptera att det blir såhär ibland. Allt kan inte alltid vara toppen, det har alla sagt till mig. Men främst sa min senaste psykolog det till mig och just nu känns det som att jag kan lita lite mer på det när det är hon som har sagt det. Det blev ju ett väldigt fort avslut med henne och allt det där, men hon gav ändå mig lite stabilitet, eller hon gjorde så att jag lyckades skapa den själv. Då är det lite lättare att klara sig ensam sen. Annars kan det ju lätt bli så att man inte riktigt vet vad man ska ta sig till när man plötsligt står där på egna ben igen. Men det känns som att jag kommer klara av det här.

Glöm inte att andas.

Jag har en känlsa av att det kommer bli en ångetfylld natt.

Imorgon drar jag äntligen iväg till Norrköping! Jag vet inte hur länge jag blir borta riktigt. Jag hade väl tänkt mig något runt en vecka, men det beror på; hur mycket jag längtar hem och hur länge Amanda och Björn står ut med mig, haha.

För att litet tag sen var det enda jag kunde tänka på att få resa bort. Nu har det dock kommit upp något som gör att den liten del av mig vill stanna. Fast att åka bort nu är nog ändå bra. Då får jag en chans att tänka lite och samla mig. Men det känns inte riktigt som att jag behöver det där, tänka och samla. Jag känner mig relativt stabil. För ovanlighetens skull.

Alla blandskivor borde avslutas med låten Heroin av The Velvet Underground.

Jag orkar inte vara seriös idag. Jag orkar inte lyssna på seriös musik. Jag orkar inte bry mig om vad alla tycker. Jag orkar inte bry mig alls över vissa saker.
Jag dricker kaffe och röker. Och så färgar jag håret. Vi får så hur det går.

Det känns som att jag håller på att bli som Samantha i Sex & the City. Jag vet inte om det känns okej eller inte. Eller, jag ska nog inte orka bry mig om det heller.

Okej. Nu är jag helt säker, jag avskyr Tuve. Det är inte konstigt att så många som fastnat här tar livet av sig. Jag skulle aldrig vilja flytta tillbaka hit. Jag tror jag skulle må lika dåligt då igen. Fast, känslan som jag får av Tuve kanske påverkas av det liv jag levt här? Jag vet inte. Fast jag tror inte det. Jag tror det är hela stämningen som gör det. Ingen verkar direkt leva för något. Det är hemskt.
Jaja, nu orkar jag inte åka tillbaka hem förrens på söndag ändå, och jag ska ju ändå jobba i helgen så.

Nu ska jag göra mig massa koppar kaffe och titta på tv. Mamma har lite fler kanaler än vad vi har hemma så något vettigt borde väl gå att hitta. Fast mitt favoritpogram - Våra bästa år - går ju nu, haha. Men oh, kom precis på att de har en massa filmer jag nog inte sett! Det kan ju bli dagens utmaning, kolla på en hel film! Vi får se.

Var på Andralånggatans skivhandel idag och hittade två bra vinyler, en med Imperiet och en som jag inte minns namnet på just nu, men det var någon indiesnubbe som jag inte hört, men han var riktigt bra när jag lyssnade på honom hemma, så jag är nöjd.

Just nu sitter jag i min mors lägenhet i Tuve. Fick ett infall att bara vilja åka bort hemifrån lite och vara ensam och eftersom min mor är i småland så passade jag på att åka hit. Dessutom blev hon glad att jag kunde vattna hennes blommor och sortera all post som kommit innan hon kommer hem!
Det är så lustigt, man märker hur mycket man växt upp när man kommer hit till Tuve igen. Man ser alla små barn som vuxit upp lite och blivit tonåringar, man känner igen typ hälften av alla på bussen och man känner den tryckta stämningen. Och när jag skulle gå av bussen och fick be en liten fjortistjej att flytta på sig för jag hade en stor väska och när jag hörde min egna röst så lät den så vuxen. Det är galet. Jag är inte längre 14 år, går i högstadiet och är svart och svår, jag är nästan vuxen. Det känns skönt, det känns SÅ skönt att veta att jag aldrig behöver gå igenom allt det där igen. Och förhoppningsvis aldrig bo här igen.

Det var mysigt att vakna i en lägenhet på ett berg i centrala Göteborg dagen efter. Höra regnet utanför, svepa ett lakan om mig och gå ut och sätta mig och röka i halvkylan under ett tak på den lilla uteplatsen till lägenheten.

Fan, det var en riktigt bra dag igår!

Här drar man sig upp ur sägen till världens ösregn! Mysigt på sitt sätt, men jag hoppas att det lugnar ner sig lite tills att jag ska till jobbet. Inget paraply skulle kunna hålla i det där. Det är ganska bra kyligt ute med så idag blir det nog att klä på sig lite mer. Skönt.
Snygg-Daniel jobbar idag med! Det tycker jag om, haha. Fan vad hemskt jag är. Skulle en kille sitta och skriva sådär så skulle alla bara tänka; Gu, så ytlig han är! Fast det kanske ni tänker om mig med? Men ja, iaktagelser och så får vara ytliga. Han är ju trevlig med och så. Det enda är att han inte verkar så intresserad av mig precis, men det göööör inget. Verkligen inte. Det är bara roligt.

Ikväll har jag inte lust med mina planer. Ikväll vill jag bara dricka vin, sluta bry mig om världen och folk i den och bara leva ut lite. Slappna av lite.

Nu ska jag lyssna på lite musik innan jobbet, Feist, min nya favorit! Kolla upp henne vetja.

Ibland undrar jag hur det vore att ha sex med någon som är minst dubbelt så gammal som mig själv.  Jag har en jättefin fantasi om hur allt skulle vara, men jag är tveksam att det skulle vara så i verkligheten. För att den fantasin skulle fungera måste man ha mycket gemensamt och förstå varandra väl. Jag tror inte en man i 40års åldern och jag skulle kunna ha det. Ska jag försöka vara på hans nivå kommer jag tillslut bara lura mig själv till att bli så vuxen så det bara blir fel, och skulle han försöka vara på min nivå skulle det vara bli otroligt löjligt. Sen är det ju kroppen med. Iofs så åldras ju alla olika. Jag var med en kille som var 30 och hans kropp var mer som en 20-25årings. Och sen en som var 29 och hans kropp var väl... Ja, den verkade äldre. Och det var väl inte direkt så upphetsande om jag får säga det själv. Nej, ligga med så mycket äldre män lägger jag nog åt sidan för tillfället... Haha!

Dagen idag har börjat bra. Jag var och lämnade tillbaka mina försenade böcker och de var så snälla att jag behövde inte betala avgift för alla. Jag har varit och inhandlat lite mat och hämtat ut från mina recept på apoteket så nu är jag covered med tabletter ett litet tag.

De ringde från jobbet med och jag ska jobba i helgen, 12-21 lördag och söndag. Jag behövde ju verkligen fler tider så det var perfekt! De ville dock att jag skulle jobba ikväll med, eller ja, de söker efter någon desperat, men jag orkar verkligen inte. Jag tycker att jag kan få ha en ledig dag att ta det lugnt på så jag stängde av mobilen och la mig och läste lite istället.

Ikväll ska jag bära ner återvinningen och försöka få lite ordning på mitt rum, men vi får se hur det går. Jag orkar inte göra det än bara för det är så varmt och minsta lilla ansträngningen gör mig svettig och det uppskattar jag inte. Jag har svettats så mycket på jobbet nu de senaste dagarna i avsaknaden på en AC så jag känner att jag kan få ta det lugnt med det med!

Nej, om man skulle ta och läsa lite mer. Egentligen är jag sugen på en fika i stan med någon men jag hittar inte någon villig. Iofs har jag väl inte ansträngt mig så mycket för det heller, men men... Jag får väl skylla mig själv. Dessutom är ensamheten inte så fel ibland.

På vägen hem från Hjällbo så lyckades jag träffa på en man som självklart skulle prata med mig! Han frågade om min cigarett hjälpte något mot värmen? Och jag sa att man kan ju alltid önska... Sen berättade han hur de höll sig balanserade med värmen i Brasilien genom att dricka hett kaffe och röka och i Argentina drack de tydligen något speciellt grönt te som gjorde allt mycket bättre. Han var la runt 40 och riktigt trevlig så den här gången var det ju nice. Bara han inte börjar stöta på mig sen som den senaste mannen som började prata med mig som bodde här gjorde. Det orkar jag inte med en gång till. Den mannen har flyttat nu och jag är ganska glad över det. Vi lyckades alltid hamna på samma buss hem på kvällen och jag är inte alltid på humör för att prata så mycket på bussen. Och så var det ju det där med frågandet efter telefonnummer.... Och så förstod jag inte riktigt vad han sa. Han talade lite dålig svenska och mummlade ganska mycket så det var lite knepigt då och då.

Nu är det natt igen, suprise suprise... Idag var min sista schemalagda dag på jobbet ett tag. Jag älskar att jobba, så är det faktiskt, men det ska bli skönt att få komma bort från det där stället lite. Ska jobba tre dagar nästa vecka, sen vecka 33 blir det Norrköping har jag bestämt. De kan ju ringa in mig till jobbet, och jag ska nog ta alla tider jag kan få, men det känns ändå skönt att kunna vara lite ledig. Eller, ledigheten känns inte skönt, men jag är bara så trött på det där jävla stället nu så jag tror verkligen jag behöver en paus!

Imorgon ska jag gå till biblioteket med mina försenade låneböcker och få det ut världen! Det ska bli skönt. Sen vet jag inte vad mer jag ska göra. Jag borde verkligen städa nu, men jag har verkligen ingen lust med det. Jag vill bara drömma mig bort lite, ta tid för mig själv och inte vara så jävla vuxen och ansvarsfull. Läsa mina böcker, lyssna på min musik, dricka öl och bara låta tiden gå lite.

Med tanke på böcker så köpte jag en ny idag! Jaktsäsong av Mats Strandberg. Jag har nyligen läst hans senaste bok Bekantas bekanta och den var så bra att jag inte kunde motstå att köpa en till av honom! Han har bara skrivit de två vad jag vet, jag hoppas att han kommer ut med en till snart! Sen såg jag även idag till att läsa ut Svinalängorna av Susanna Alakoski. Började på den för jättelängesedan, men så tappade jag bort den mitt i allt, men återfann den! HUR BRA SOM HELST! Den verkligen tog tag i mig. Jag hade dock hoppats på att det fanns en uppföljare, men så verkade inte fallet. Dock kom den ju ut 2006 så hon kanske håller på med en? Den slutade nämligen lite mitt i allt. Man undrar vad som kommer hända härnäst. Dock har hon skrivit några andra böcker, de kanske man ska ta att läsa? Ja, vi får se, just nu är det Mats Strandberg och Jaktsäsong som gäller!