amandaa

Nu lyfte Patriks plan till USA för sex timmar sedan, han ska vara borta en månad, och jag sa knappt hejdå. Jag var inte ens på hans avskedsfest. Fast värst av mig var la att jag inte var på Magnus avskedsfest och han ska ändå vara borta ett år. (Fast nu är det bara ett halvår kvar) Men jag tycker verkligen inte om att säga hejdå till någon som ska vara borta en längre tid. När Magnus åkte ignorerade jag mest det hela. Samma sak med Patrik nu. Jag tycker verkligen inte om det. Eller jo, det är kul för dem och så, men jag känner bara att det blir så sentimentalt att säga hejdå och ja, det hela blir ju så verkligt då. Förlåt mina vänner för jag tycker verkligen om er!
Jag undrar hur det kommer kännas när de kommer hem igen, särskillt när Magnus kommer hem. Haha, jag tar la den sentimentala biten då och inser hur mycket jag egentligen saknat honom.
Det är lite värre med att Patrik åker bort nu tror jag, vi brukar umgås en hel del i veckorna. Kommer det bli ensamt? Nej, jag tror inte att det kommer bli så ensamt. Men jag kommer nog komma på hur mycket jag saknat honom när han kommer hem igen.
För övrigt ska jag nog försöka tvinga honom att skicka ett vykort till mig, haha. Jag älskar vykort. Magnus kan man ju inte direkt be att skicka vykort för han är ju inte direkt på någon form av semester som man kan säg att Patrik är. Så Patrik får nog bli vykortskickarn, om det går.

Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva. Det är så mycket jag vill berätta, tror det är alldeles för mycket. Vi får se.

Jag längtar tillbaka till den tid så jag hade en normal dygnsrytm och kunde somna 22 som vanliga människor!
Jag hatar sömnlöshet. Den borde ha gått över nu. I och för sig är det mycket som borde gått över nu.

Jobba till 03 hela helgen, känns segt men jag ser fram emot det ändå. Dels för att det blir lättast om jag tänker så och dels för att jobba är ju något av det bästa som finns.

Bra plåtning idag! Plåtade tjejer som spelar i ett band och deras "ledare" som hjälper dem. Allt gick jättebra och killen som var ledaren var jättetrevlig!

Och nu gjorde min mamma mig lycklig... Haha:

- AMANDA! Du som nu är fotograf... Du får kolla här nu så jag sätter kortet med rätt avstånd från ramkanten...

Åh. Jag är så psykiskt instabil nu så jag vet inte vad... Men det kommer ju lite bra ändå, för då har jag en bra anledning att inte kunna inleda ett förhållande med någon. Delvis har jag inte lust med det för jag känner med så fångad och ja, mår jag såhär så borde jag verkligen inte ha ett förhållande. Då blir jag för beroende av den personen, och det har jag redan testat att vara och det fungerade inget bra.
Jag måste verkligen ta mig igenom det här själv känner jag. Och ja, det är klart jag hoppas att det blir bättre snart. vill ju inte vara singel för evigt.

Och för alla er som har GP hemma så ska ett porträttfoto jag tagit publiceras imorgon på debattsidorna! Check it out vetja! ;)

Jag kan inte vara kär.
Det är hemskt, men det är sant.
Jag kan vara kär i sådana saker som till exempel sångaren i Foo Fighters röst och likande eller onåbara personer som Russel Crowe. Men ingen människa nära mig, som jag kan ha en realistisk chans hos. Det fungerar inte, jag fungerar inte då.