amandaa

grå dimma drog in över mig
eller
så var det jag som drogs in i den
och den var precis som jag minns
tjock
och svår att andas i
ett andetag kväver mer
än det ger liv

när mina lungor nästan inte längre orkar med
så ser jag
klart
och tydligt
att det som kändes rätt
då
var inte så fel som jag trodde

när jag försöker ta mig ut
bort
så stoppas jag av en vägg
en vägg utan dörr
jag hamnar i ett rum utan fönster
dimman försvinner
och luften med den
luften som inte fanns

men jag lever ändå
om man nu kan
kalla det liv
i ett rum med endast väggar
inga utgångar
inte ens en nödutgång
finns det

det fanns en
men den togs bort
när jag
började leva igen
och insåg att jag
faktiskt
tyckte om det