And we wait...

   Nu ligger jag ensam i min säng för första gången på ett par veckor. Det har varit endast en gång under en månad som jag sovit helt ensam. Det känns skönt. Skönt att få sova ensam, men också att inte ha sovit ensam. Det känns bra med Jacob, att jag kan vara med han såpass mycket som jag varit. Att jag inte har flippat ur. Och inte han heller. Men det känns bra nu att han har fått en lägenhet med sin syster. Nog för att det har känts iite konstigt att jag inte kommer ha honom här hemma hemma hela tiden längre, men jag kände nu när jag var och lämnade av honom hemma hos sig att det kändes lite skönt att jag kunde välja att åka hem och vara för mig själv. Han har ju dock sagt hela tiden har varit här att jag fått säga till om det blivit för mycket så kunde han åka hem till sin bror, Johan, och sova. Så jag har ju alltid haft ett val.

   Jag ska upp innan 6 imorgon. Jag är inte människa innan 6. Det kommer bli en intressant upplevelse. Sen efter jobbet ska jag åka hem till Jacob och umgås och sova där, och på söndag ska jag upp innan 6 med, så härligt! Haha. På kvällen där sen är det lite fest för en del av personalen på mitt jobb och jag är så lyxigt inbjuden. Jag har sådär halvlust, men jag ska åka dit, äta gratis tacobuffé och dricka öl en stund tänkte jag. Det blir säkert trevligt.
   Nu ska jag ringa min raring och säga godnatt och sen kura ihop mig under täcket (med en av mina jättekuddar) och sova så gott, så gott! Och förhoppningsvis drömma något fint eller inget alls...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback