He wrote me heartfelt letters
Sådärja! Nu har man vomerat hela morgonen, har världens huvudvärk och känner sig inte alls lika nöjd över gårdagens prestation att vara social och dricka öl.
Nu ska man bara vänta på att värktabletterna kickar in, sen kanske man kan få lite sömn innan det blir jobb inatt. Usch för det och usch för mig.
Nu ska man bara vänta på att värktabletterna kickar in, sen kanske man kan få lite sömn innan det blir jobb inatt. Usch för det och usch för mig.
I could sleep for 1000 years
Jag skriver vädligt ofta (när jag väl skriver) att "nu har det varit dåligt ett tag" har jag märkt. Det är som en liten ursäkt eller ja, förklaringen till att det inte har blivit något skriva på ett tag. Det bara låter så hemskt, som att jag är låg hela tiden när jag faktiskt inte är det. Jag vet inte riktigt varför jag känner att jag måste förklara detta, men nu är det som det är.
Jag har lyckats sova två timmar, vaknade vid åtta. Ska jobba inatt, men tanken var att sova och sen kunna vara vaken lite på eftermiddagen. Bara för att jag vaknade kommer jag ha så svårt att gå upp då. Jag är inte den som kan somna om hur som helst.
Har varit hemma från jobbet två dagar med i feber. Det här med nattjobb tar lite kål på mig. Jag måste prata med chefen när han kommer tillbaka att de måste tänka lite mer när de lägger scheman. Man kan INTE sätta 184 timmar natt på en människa, det går inte. Det enda jag är rädd för är väl att de ska korta ner för mycket på min tid. Ibland gör de så, helt plötsligt har man bara fyra dagars jobb. Det är hemskt varje månad när nya schemat kommer ut. Så jävla nervöst.
Jag står på 193dje reservplatsen på socionomlinjen på GU. Det känns lite hopplöst. Men nu insåg jag i alla fall hur gärna jag vill börja studera. Så det var något bra som kom ur det i alla fall. Men kommer jag inte in blir det ett halvår till med McD och jobbsökande och trötthet. Jag är inte så pepp.
Jag har lyckats sova två timmar, vaknade vid åtta. Ska jobba inatt, men tanken var att sova och sen kunna vara vaken lite på eftermiddagen. Bara för att jag vaknade kommer jag ha så svårt att gå upp då. Jag är inte den som kan somna om hur som helst.
Har varit hemma från jobbet två dagar med i feber. Det här med nattjobb tar lite kål på mig. Jag måste prata med chefen när han kommer tillbaka att de måste tänka lite mer när de lägger scheman. Man kan INTE sätta 184 timmar natt på en människa, det går inte. Det enda jag är rädd för är väl att de ska korta ner för mycket på min tid. Ibland gör de så, helt plötsligt har man bara fyra dagars jobb. Det är hemskt varje månad när nya schemat kommer ut. Så jävla nervöst.
Jag står på 193dje reservplatsen på socionomlinjen på GU. Det känns lite hopplöst. Men nu insåg jag i alla fall hur gärna jag vill börja studera. Så det var något bra som kom ur det i alla fall. Men kommer jag inte in blir det ett halvår till med McD och jobbsökande och trötthet. Jag är inte så pepp.
Was it you who spoke the words
En av katterna har bajsat i robis skor, i båda! Jag tyckte detta var mycket underhållande. Det tyckte inte han. Men jag tycker han är värd det. Han tar ju inte hand om dem, och har aldrig gjort sen vi skaffade dem. Och så har det varit så jobbigt för mig här hemma. Tack!
Annars mår jag inte så bra. Jag vet inte om det är för att jag sänkt min dos på tabletterna ytterligare eller om det är för att jag bor som jag gör. Jag vill helst inte höja dosen igen. Jag har ändå kommit en bit på vägen nu... Det blir antagligen bättre när jag fyttar. 28 augusti. Men blir det inte det så vet jag att det är tabletterna. Iofs mår jag inte så jättedåligt, det är mest lite extra ångest ibland. Lite extra panik. Och lite melankoli, men det är inte så farligt. Inte som det var förut.
Jag borde duscha. Och det ska jag göra. Lite senare, för det är inte så populärt att ta en långdusch kl halv fyra på natten har jag hört. Och jag vill ha en lång.
Annars mår jag inte så bra. Jag vet inte om det är för att jag sänkt min dos på tabletterna ytterligare eller om det är för att jag bor som jag gör. Jag vill helst inte höja dosen igen. Jag har ändå kommit en bit på vägen nu... Det blir antagligen bättre när jag fyttar. 28 augusti. Men blir det inte det så vet jag att det är tabletterna. Iofs mår jag inte så jättedåligt, det är mest lite extra ångest ibland. Lite extra panik. Och lite melankoli, men det är inte så farligt. Inte som det var förut.
Jag borde duscha. Och det ska jag göra. Lite senare, för det är inte så populärt att ta en långdusch kl halv fyra på natten har jag hört. Och jag vill ha en lång.