Every you, every me
Okej, klockan är 05:44 och jag gav upp sovandet för några timmar sedan. Jag har nog sovit 3-4 timmar i natt, men sen så vaknade jag och kunde inte somna om så tillslut gav jag upp det. jag gick upp, åt lite mannagrynsgröt, drack kaffe, kollade lite på fab5 på tv tills jag kom på mig och undrade vad fan jag höll på med. Då satte jag mig vid min symaskin som krånglat i evigheter, lyckades med en lätt vridning på ett hjul och byte av nål få igång den igen. Då satte jag mig och fixade till Olofs byxor som jag skulle ha gjort för evigheter sedan om min symaskin bara hade fungerat! Och nu sitter jag här, lyssnar på Joy Divisions "Love will tear us apart" i lurarna och undrar lite vad jag ska göra härnäst.
Timmarna nu på natten är mina mest kreativa. Det är då jag orkar och kommer på allt. Därför är det ju ganska gött att lyckas vakna vid 2 på natten, gå upp och göra allt det där man ville under dan men inte orkade.
Patrik, min käre Patrik, är hemma nu igen! Hela den här dagen har varit så bra. Jag har inte feber längre, jag känner mig så till freds i min kropp och jag känner en ork inför att åka och jobba. Jag har bara brytt mig om mig själv i kväll och i natt. Jag var så nöjd med ensamheten att jag inte ens orkade förmå mig att bjuda in stackars M som satt och beklagade sig för att hans planer blivit inställda och sa att han gärna skulle vara med mig ikväll. Jag orkade inte riktigt bry mig om det för jag hade så fullt upp med mig själv. Nu när jag tänker på det så blir jag lite sådär... Han skulle alltså hänga med "grabbarna" idag och imorgon. Och sen på söndag var jag upptagen. Om han nu så gärna ville vara med mig ikväll, varför frågade han mig inte då innan och dissade "grabbarna" för en gångs skull? Vi har ju inte träffats på så länge, men det beror ju lite på att han är ute i sista minuten hela tiden, han kommer gärna hit på natten och jag sover gärna då. Eller jag har velat det de senaste nätterna. Dessutom blev jag så less på att höra av mig hela tiden när han inte gjorde det.
Det känns som att den här hösten kommer handla mycket om mig och jag tror det är en bra sak. Inte om mig som det brukade göra på hösten, inte lika svart och melankoliskt, utan mer bara om mig. Jag måste lära mig att hantera hösten så det kanske är viktigt att jag tar det lite försiktigt. Inte blandar in massa andra. Men oj så glad jag är att Patrik är tillbaka. Det är ändå en fin defention på kärlek, Patrik och jag. Tycker jag då, från min sida. Det kan ju tolkas lite fel, men med all min research om kärlek så känns det som något som jag kan säga.
Olof var vaken förut, men han mådde inte så bra så han gick och lade sig igen. Jag hoppas han blir glad av att jag fixade hans byxor. Nu ska jag väl försöka hitta på något annat bra att göra.
Och Amanda, jag vill ha ditt nummer igen! Smsa mig! <3
Timmarna nu på natten är mina mest kreativa. Det är då jag orkar och kommer på allt. Därför är det ju ganska gött att lyckas vakna vid 2 på natten, gå upp och göra allt det där man ville under dan men inte orkade.
Patrik, min käre Patrik, är hemma nu igen! Hela den här dagen har varit så bra. Jag har inte feber längre, jag känner mig så till freds i min kropp och jag känner en ork inför att åka och jobba. Jag har bara brytt mig om mig själv i kväll och i natt. Jag var så nöjd med ensamheten att jag inte ens orkade förmå mig att bjuda in stackars M som satt och beklagade sig för att hans planer blivit inställda och sa att han gärna skulle vara med mig ikväll. Jag orkade inte riktigt bry mig om det för jag hade så fullt upp med mig själv. Nu när jag tänker på det så blir jag lite sådär... Han skulle alltså hänga med "grabbarna" idag och imorgon. Och sen på söndag var jag upptagen. Om han nu så gärna ville vara med mig ikväll, varför frågade han mig inte då innan och dissade "grabbarna" för en gångs skull? Vi har ju inte träffats på så länge, men det beror ju lite på att han är ute i sista minuten hela tiden, han kommer gärna hit på natten och jag sover gärna då. Eller jag har velat det de senaste nätterna. Dessutom blev jag så less på att höra av mig hela tiden när han inte gjorde det.
Det känns som att den här hösten kommer handla mycket om mig och jag tror det är en bra sak. Inte om mig som det brukade göra på hösten, inte lika svart och melankoliskt, utan mer bara om mig. Jag måste lära mig att hantera hösten så det kanske är viktigt att jag tar det lite försiktigt. Inte blandar in massa andra. Men oj så glad jag är att Patrik är tillbaka. Det är ändå en fin defention på kärlek, Patrik och jag. Tycker jag då, från min sida. Det kan ju tolkas lite fel, men med all min research om kärlek så känns det som något som jag kan säga.
Olof var vaken förut, men han mådde inte så bra så han gick och lade sig igen. Jag hoppas han blir glad av att jag fixade hans byxor. Nu ska jag väl försöka hitta på något annat bra att göra.
Och Amanda, jag vill ha ditt nummer igen! Smsa mig! <3
Kommentarer
Trackback