amandaa

   Det är roligt att Robins (han jag delar lägenhet med) mamma ringer mig och frågar om jag vet vart Robin är eftersom hon är så orolig. Hon hade inte fått tag på han på två dagar eller vad det var. Mina föräldrar brukar inte bli så oroliga efter två dagar. Iofs kunde man inte nå hans mobil så jag kan väl förstå att hon är lite orolig ändå. Det är ju Robin vi talar om, då vet man aldrig. Mina föräldrar känner sig nog lite mer säkra på att jag kan ta hand om mig själv. Och jag tycker inte det är något fel att Robins föräldrar tvivlar på hans förmåga där. Men sen verkar de lite väl överbeskyddande med. Hur ska han lyckas lära sig hur det är att bli "vuxen" om han inte får försöka?
   Sen är jag orolig för Patrik, försökte ringa honom massa igår men inget svar! Får väl försöka på andra sätt istället.