amandaa

   Ja, nu har Olof åkt till Indien. Jag fick hjälpa han till bussen med alla väskor. Det känns redan tomt och ensamt. Visst kommer det vara lite skönt att vara själv med, men ändå. Man känner verkligen att det är något som fattas. Jag menar, visst, hade det varit två veckor som han skulle varit borta så hade det ju inte varit någonting, men nu handlar det om 4 månader! Det är helt galet. Jag. Ensam. 4 månader. Jag har nog aldrig varit ensam så länge.
   Min hals vill inte alls nu längre. Trodde det var allsången på Gretas i lördags som gjorde det, men det verkar vara något mer. Det är ganska illa. Fast nu kan jag prata lite bättre i alla fall.
   Ikväll ska jag träffa P, ja, jag har aldrig träffat honom förut så det är intressant. Jag försökte övertala honom igår att sova hos mig, så vi får väl se. Jag vill inte vara ensam?
   Letade igenom Olofs Lp-samling lite. Hittade en ganska söt trubadur, haha. Man hör verkligen att det är svenskt 70-80tal. Ganska rogivande.