amandaa

Som min filosofilärare sa så kommer man på jävligt bra saker när man är full. Fast det gäller att man kommer ihåg det man kommer på så man kan tänka över det och se om det är något att ha. Det här var det.

Mitt bittra, dryga och sarkastiska är bara en fasad. En fasad för att ingen ska få komma mig nära. Egentligen är jag ledsen och sårad och vill bara bli tröstad, men jag känner inte riktigt att jag har någon jag kan söka tröst hos. Eller jo, det finns någon eller några, men jag skulle vilja kunna göra det hos mina föräldrar. Jag vill så gärna kunna dela med mig av mer saker till dem, jag vill så gärna att de ska ge mig en kram och säga att det blir bra.
Jag skulle nog kunna få det där från min far, men det känns inte riktigt helt bra att lita på honom igen. Det är alldeles för riskabelt för man vet ju aldrig om han skulle ta och försvinna igen. Jag skulle inte klara av ett svek till därför går mitt psyke till försvar.

Fick sms av David förut med. Ett himla förlåt-sms. Det gjorde mig nöjd men också lite trött på det hela. Jisses, det var bara en misslyckad fredag. Jag ska väl komma på något bra att skriva tillbaka tänkte jag, eller är det kanske bäst att inte skriva något alls? Ah, jag måste sluta fundera så jävla mycket! Och sluta överväga så himla många olika alternativ, bara göra det som känns rätt! Fast jag har väl problem med att vara alldeles för impulsiv.