Do you want coffe or the?

Dagen idag har börjat bra. Jag var och lämnade tillbaka mina försenade böcker och de var så snälla att jag behövde inte betala avgift för alla. Jag har varit och inhandlat lite mat och hämtat ut från mina recept på apoteket så nu är jag covered med tabletter ett litet tag.

De ringde från jobbet med och jag ska jobba i helgen, 12-21 lördag och söndag. Jag behövde ju verkligen fler tider så det var perfekt! De ville dock att jag skulle jobba ikväll med, eller ja, de söker efter någon desperat, men jag orkar verkligen inte. Jag tycker att jag kan få ha en ledig dag att ta det lugnt på så jag stängde av mobilen och la mig och läste lite istället.

Ikväll ska jag bära ner återvinningen och försöka få lite ordning på mitt rum, men vi får se hur det går. Jag orkar inte göra det än bara för det är så varmt och minsta lilla ansträngningen gör mig svettig och det uppskattar jag inte. Jag har svettats så mycket på jobbet nu de senaste dagarna i avsaknaden på en AC så jag känner att jag kan få ta det lugnt med det med!

Nej, om man skulle ta och läsa lite mer. Egentligen är jag sugen på en fika i stan med någon men jag hittar inte någon villig. Iofs har jag väl inte ansträngt mig så mycket för det heller, men men... Jag får väl skylla mig själv. Dessutom är ensamheten inte så fel ibland.

På vägen hem från Hjällbo så lyckades jag träffa på en man som självklart skulle prata med mig! Han frågade om min cigarett hjälpte något mot värmen? Och jag sa att man kan ju alltid önska... Sen berättade han hur de höll sig balanserade med värmen i Brasilien genom att dricka hett kaffe och röka och i Argentina drack de tydligen något speciellt grönt te som gjorde allt mycket bättre. Han var la runt 40 och riktigt trevlig så den här gången var det ju nice. Bara han inte börjar stöta på mig sen som den senaste mannen som började prata med mig som bodde här gjorde. Det orkar jag inte med en gång till. Den mannen har flyttat nu och jag är ganska glad över det. Vi lyckades alltid hamna på samma buss hem på kvällen och jag är inte alltid på humör för att prata så mycket på bussen. Och så var det ju det där med frågandet efter telefonnummer.... Och så förstod jag inte riktigt vad han sa. Han talade lite dålig svenska och mummlade ganska mycket så det var lite knepigt då och då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback