Like these autumn leaves I dont have nothing to hold

Jag orkar inte, orkar inte, orkar inte. Jo, det gör jag väl egentligen, men fan. Ibland måste man få ge upp ett tag.

Och det kändes bra att han sa nej när jag bjöd hem honom, haha. För det var ju inte så farligt precis. Jag måste våga mer.

Ser inte alls ifram emot scouthelgen lika mycket nu längre. Lite kasst. Men det kommer ändra sig hoppas jag.

Varför mår jag såhär? Fram och tillbaka. Och så känner jag mig så ensam. Det måste vara hösten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback