I'm yours

Det känns som att när jag var tillsammans med Johan så försummade jag nästan alla jag kände. Jag ville inte resa någon stans en längre tid, dvs. två nätter, för jag var rädd för att sakna honom för mycket. Att inte kunna sitta på msn och prata med honom varje dag kändes helt otänkbart. Och alla rädslor jag hade. Att jag skulle förlora honom, att han skulle trött på mig, att jag skulle bli för mycket för honom, att han skulle börja träffa andra. Och när han slutade att anförtro sig åt mig var jag så övertygad om att han satt och sa allt han kände till någon annan. Det förstörde ganska mycket när han stängde mig ute ur hans liv.
Nu känner jag att jag kan göra allt det där jag ville göra men inte klarade av.

Jag undrar varför jag har så svårt för förhållanden. Läkaren jag går till nu sa att det kan ha att göra med när min pappa träffade sin nuvarande sambo och det blev som att han övergav mig. Jag orkar inte gå igenom hela den historien, men det var så att jag har alltid varit pappas flicka och han var som min bästa vän, men på bara några veckor så försvann han liksom. Ja, det gick så fort på riktigt. Han märkte dock inget, för han hade ju träffat henne ett tag innan han presenterade henne för mig så. Men helt plötsligt skulle jag bo där och alla skulle vara lyckliga och glada som en familj och jag var inte riktigt beredd på det. Som vilsen 14åring är man inte beredd på så himla mycket kanske, men det var extremt. Undra om det inte var då hela mitt destruktiva beteende började. Jag tror det. Jag vill inte skylla på honom dock, inte allt. Men ja, läkaren har nog rätt i det lite. Att han lämnde mig gjorde mig rädd att det kan hända igen. Han var den jag älskade mest i hela världen och så försvann han bara.
Jag har till och med svårt att ha riktigt nära vänner som är killar. Och det känns så dumt. Onödigt.
Jag vill kunna lita på alla igen. Jag vill kunna ha ett normalt förhållande någon gång. Och jag tror inte att det här problemet går att lösa med piller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback