amandaa

Nu lyfte Patriks plan till USA för sex timmar sedan, han ska vara borta en månad, och jag sa knappt hejdå. Jag var inte ens på hans avskedsfest. Fast värst av mig var la att jag inte var på Magnus avskedsfest och han ska ändå vara borta ett år. (Fast nu är det bara ett halvår kvar) Men jag tycker verkligen inte om att säga hejdå till någon som ska vara borta en längre tid. När Magnus åkte ignorerade jag mest det hela. Samma sak med Patrik nu. Jag tycker verkligen inte om det. Eller jo, det är kul för dem och så, men jag känner bara att det blir så sentimentalt att säga hejdå och ja, det hela blir ju så verkligt då. Förlåt mina vänner för jag tycker verkligen om er!
Jag undrar hur det kommer kännas när de kommer hem igen, särskillt när Magnus kommer hem. Haha, jag tar la den sentimentala biten då och inser hur mycket jag egentligen saknat honom.
Det är lite värre med att Patrik åker bort nu tror jag, vi brukar umgås en hel del i veckorna. Kommer det bli ensamt? Nej, jag tror inte att det kommer bli så ensamt. Men jag kommer nog komma på hur mycket jag saknat honom när han kommer hem igen.
För övrigt ska jag nog försöka tvinga honom att skicka ett vykort till mig, haha. Jag älskar vykort. Magnus kan man ju inte direkt be att skicka vykort för han är ju inte direkt på någon form av semester som man kan säg att Patrik är. Så Patrik får nog bli vykortskickarn, om det går.